Nytt, nytt, nytt!

Oj vilken shoppingdjävul som kommit och hälsat på!
Men då Patrick och jag fick uppenbarelsen att vi får trippla löner denna månad (hans lön, min lön och föräldrapenningen) så bestämde vi oss för att shoppa loss lite så att det händer nått i huset och så att vi snart kan flytta upp vårt sovrum till övervåningen. Kan hända att det var mest JAG som tyckte vi skulle shoppa loss lite... hehe. ;)
Och guud sicken härlig känsla det är när man vet att man sitter på pengar som bara väääntar på att få bli spenderade på roliga inredningsdetaljer! Scheisse!
Synd bara att man jobbar nu för ti´a så man inte riktigt hinner hänga på Birsta så mycket som man vill just nu! ;)

 

Fattar ni hur bökigt det är när man har en bild i huvudet på en lampa man vill ha, men så existerar den inte!!?

MEN efter hundra timmars googlande så hittade jag den äääntligen!

MEN efter hundra timmars googlande så hittade jag den som kostade en förmögenhet.

MEN efter hundra timmars fortsatt googlande så hittade jag den igen, som kopia, i landet långt härifrån. Kina.

 

Två stycken lampor i storlek 35 cm är nu beställda.

Så istället för att betala 4 500 kronor stycket så betalar jag nu bara 1 990 kronor för båda! Att det dessutom var "Free shipping" skadade ju inte heller.

Nu återstår bara att se om det kommer några lampor från landet långt där borta och om det blir nå tullavgift eller inte! Funkar det här så är det definitivt inte sista gången jag lägger en beställning från Kina!

 

Ovanför köksön kommer dess två lampor att få sin hedersplats.

Hoppas bara att det blir rätt storlek så att de inte blir för stora eller för små...

 

Igår klickade jag även hem två industrilampskärmar från inmyhouse.se. Matta på utsidan, kromad på insidan. Dessa två godbitar är tänkt att få pryda luften ovanför matbordet.

54 cm i diameter, 40 cm höga och 1 200 kronor styck.

Patrick höll på att ramla baklänges. Först när han hörde priset och sen igen när han insåg att det inte följde med nån lampanordning. ;)

 

Vår nya säng är en kontinentalsäng från Sängjätten och heter Kristineberg.

Känns jefligt skön det lilla vi har provlegat och efter mycket googlande så känns även detta köp rätt och bra. Snart kan vi flytta upp till vårt riktiga sovrum!!

Dock återstår bara mörkläggningsanordning till våra stora sneda fönster där uppe. Eller bara å bara....

Jag älskar dig!

Tre små ord, som kan betyda så mycket. Och vilket tillfälle hon gjorde det på. Mirah Marie Huvén.
Igår var jag redo för att bege mig till min första arbetsdag på jobbet. Klockan stod på 07.30, Patrick satt och gav Mirah gröt, och jag gav både henne å P en puss, sa "jag älskar dig" till lillan (och jo jag älskar han den stora också men just igår hade jag mer separationsångest från den lilla) och begav mig ut till hallen. Sa "hej då" igen och var redo (eller snarare tvungen) att bege mig. Då kommer det...
"Jag älskar dig!" från den lilla.
"Va!? Visst sa hon "ja älskar dig", frågar jag Patrick!?
"Ja, jag tror det!
Och då kommer det igen, ännu tydligare.
"Jag älskar dig!"

Men dra mig baklänges! Jag älskar dig! Hur är det möjligt!? Och vilken dag hon gjorde det på. Kunde inte känna mig mer älskad av min dotter samtidigt som jag fick någon så enorm ångest över att behöva lämna henne och bege mig till jobbet. Det var liksom som att hon kände på sig att jag behövde några stärkande ord! Ja fy fanken. Tur man hade servetter i bilen så man kunde torka tårarna!

Och jobbet då. Jo så här när man är inne på andra dagen så kan jag meddela att det verkligen känns, ja, sådär.
När man varit med och byggt upp företaget från grunden, med alla rutiner, program och haft koll på ALLT, så känns det heeelt sjukt att nu måsta sitta som ett stort frågetecken och fråga om allt. Det känns lite som att jag känner mig vilse i mitt eget hem. Förut var det ju mig alla frågade om hjälp, nu är det tvärtom. Jäddra skum känsla.
Att dessutom sitta statiskt framför en dator hela dagarna är också ovanligt. Hade glömt hur obekvämt det är att bara sitta. Måste även komma ihåg mina jobbglasögon imorgon, och att börja blinka lite då och då så ögonen inte torkar ihop! :)

Men en rolig grej var ju när jag rensade mailen,  1740 stycken närmare bestämt, och jag ramlade över en mailkonversation mellan mig å Patrick, sådär en månad innan Mirah damp ner.
Kan väl säga att jag verkade ganska så aggressiv sådär i sluttiden av graviditeten, eller ja, då OCKSÅ kanske! ;)

Modigt av karln att fortsätta proppsa på efter mina röda aggresiva stora bokstäver. Modigt.

Undra hur mitt tonläge var när jag kom hem den dagen då jag tydligen lät bli att svara över mailen!? ;)

1 år och tre månader...

För ett år och tre månader sedan gick jag hem från jobbet för att vara mammaledig. Då helt ovetandes om när jag skulle komma tillbaka. Idag vet jag. Det är IMORGON!
Men scheisse, skjut mig, rädda mig, gör nånting!!
Är inte alls redo. Har ju liksom kommit in i det här varahemma-lunket nu. Äta frukost när man vill, gå runt i Patricks mjukisar, inte behöva sminka sig och göra precis vad man vill när man vill liksom. Och framförallt vara med Mirah hela dagarna! Vill ALDRIG att den här tiden ska ta slut...
Den senaste veckan har ja iallafall shoppat. Insåg plötsligt att ja knappt har nå kläder. "Jeans har ja iallafall", tänkte jag. Jo tjena. När jag stod å provade häromdagen märkte jag plötsligt att mina favvojeans är utslitna vid knäna och är på väg att rispas upp. Till min förtvivlan har mina andra favvopar gått samma väg till mötes, och har ett stort hål under arslet. Snacka om välanvända. Och snacka om panik.
Nu har jag handlat lite nytt, lite bas å lite sånt. De får duga iaf.

Nu återstår att se om man får sova inatt. Har liksom en sån där känsla i kroppen som inför en skolstart. Ångest, förväntan, fundersam. Hur kommer det att bli, är allt som förut, kommer det att kännas kul igen, kommer jag palla att vara där åtta timmar om dagen, flera dagar i veckan!?? Och kommer jag att palla att vara ifrån Mirah!??

Som tur är så är Patrick hemma en månad till med Mirah nu, det känns lite bättre. Och sedan är det jag som ska ha hand om inskolningen så jag mjukstartar med en jobbmånad på heltid för att sedan vara hemma en-två veckor igen under inskolningen. Efter det blir det absolut INTE heltid. Kommer förmodligen vara ledig fredagar och kanske sluta tidigare nån dag, får se hur vi lägger upp det.

Vad jag däremot vet är att smekmånaden är över. Ett år och tre månader gick förjefla fort. Imorgon börjar allvaret igen. Och jag har ångest.

Godnatt.