Mirah 1 år och 2 månader!

Blev visst lite bloggsemester. Jefligt skönt måste jag säga, samtidigt som jag blir stressad över att ja inte skrivit nått som ja kan gå tillbaka till sen å läsa. Men men.

Idag blir iaf våran lilla söta underbara Mirah 1 år och 2 månader. Shit vad tiden går fort. Helt ofattbart att hon var ett litet knyte för ett år och två månader sedan! Detta betyder även att jag har nedräkning på min mammaledighet nu. P.A.N.I.K! Om tre veckor börjar jag jobba igen. Fem dagar i veckan. Hugaligen. MEN det som är skönt är att det är jag som ska sköta inskolningen på dagis så jag jobbar bara en månad, sedan får jag några dagar med Mirah igen. Och efter det kommer jag förmodligen vara ledig på fredagar. Man har ju liksom omvärderat livet lite efter lillans nedkomst. Pengar är inte allt, jobbet går inte under om inte jag är där och tiden vi får spendera med Mirah är värd mycket, mycket mer!!

Status om Mirahs utveckling:

Pratar värre än en papegoja. Munnen går i ett på henne. Mestadels förstår man inte ett jota av vad hon säger men man ser dock på ansiktsuttrycket att hon verkligen menar nått när hon pratar och pekar. Men sedan kan hon bra många ord också, samt härmas allt mer. Några av orden som hon säger nu är:
Hätti (hästar), heej, lapiil (lastbil), biiil (bil), tatooo (traktor), utte (tutte), ocka (klocka), vovve, ampa (lampa) och självklart mamma och pappa. Dessa ord använder hon ofta och vet vad de betyder. En dag satt hon med en leksak som räknade och då började hon säga "trrrrrre" och "fyja", hon försöker ofta säga folks namn om vi hjälper henne som till exempel "Anna" eller "Noel", och har flera gånger försökt att säga "jag älskar dig" (på sitt vis) då vi dagligen säger det till henne. Har även lyckats säga grrrrris med övertydligt rrrrr.

I ljudväg gör hon alltid R-ljud (motorljud) när hon ser, hör eller åker på en fyrhjuling eller hör crossen å liknande. Försöker att locka på hästarna med smackande ljud och kan även härma aporna som hon såg på Furuvik. "Mmmmm" säger hon alltid när hon ser något gott som hon vill äta eller då hon ätit något extra gott.

I matväg äter hon fortfarande preciiiis allt och hur mycket som helst. Provade till å med att ge henne surströmming utan några som helst komplikationer. Tog faktiskt tre tuggor till. Annars är korv med bröd en favorit. Så en och annan korv har vi lyckats trycka i oss på IKEA och Dannes kiosk. Godsaker skulle hon nog gärna vilja äta med sånt håller vi oss i från så länge vi kan. Mariekex är dock de stående kexen som gör att vi vuxna får äta någorlunda ifred.

I lekväg så har det gått från att konstant stoppa saker i alla tomrum, krukor och lådor till att "laga mat". Får Mirah en hink/liten skål och en spade/liten sked så kan hon roa sig länge med att bara gå runt å vispa i denna bytta. Ibland åker det ner en å annan sak i byttan, så rör hon om och sen åker den ur, om å om igen. Vatten är även en stor favorit. I min lilla prydnadsdamm (eller va vaen man kallar den) så står hon ständigt och plaskar och lämnar efter sig små fina visitkort. Likaså i henne lilla pool på andra sidan altanen. Mirah är numera ständigt blöt om kläderna.
Alla gåbilar använder hon flitigt och kör runt med i huset, både framåt och bakåt, och då och då klättrar hon även upp på gunghästen och gungar en sväng. Till mamma och pappas förtret gillar hon också att klättra så är det inte i trappen så klättrar hon upp på borden, på bänkar och stegar. Borde egentligen räcka med att bara säga att hon är mer vild än tam...
Men, att åka fyrhjuling är det absolut bästa hon vet! Ser hon sina rosa hörselkåpor springer hon fram å pekar på dem, och när man sätter på henne dem skiner hon upp som en sol och sedan springer hon raka vägen till hjulingen. Så ni som ser oss hämta posten med hjulingen var å varannan dag så är det inte för att vi är lata, vi passar bara på att stilla Mirahs fyrhjulingsabstinens för dagen! :)

Övrigt så är hon  fortfarande sjukt social och orädd. Älskar andra barn och går gärna och ofta fram till dem, tittar dem i ögonen och säger "Heeeej" och brukar sedan ge dem en puss eller smeka dem på huvudet. Säger man "Hej då" brukar hon oftast skicka slängpussar och sedan vinka (efter att de vänt sig om, ALLTID.)
Men tro för den skull inte att hon är en ängel. Får hon inte som hon vill delar hon gärna ut en eller två flatnävar. Ett tjuvnyp på gäddhänget är hon också expert på att dela ut samtidigt som hon grymtar och ser förbannad ut. Hon är även expert på manipulation och gör hon något hon inte får så ser hon snabbt till att dela ut en puss, när man närmar sig, för att millisekunden efter fortsätta med sitt rackartyg. De som tror att småttingar inte fattar va dom gör... uj, uj, uj...
De få gånger hon kunnat vara nakenfis i sommar (på grund av de kalla vädret) så har hon varje gång hon kissat blivit jättefascinerad. Stannar upp och tittar ner och ser oerhört brydd ut. I går när vi badade i polen ställde hon sig plötsligt upp, kravlade sig ur polen, ställde sig och pinkade på trallen och hoppade sedan i igen. What!? Två gånger till gjorde hon samma sak. Dock hade hon inte hunnit bli pinknödig de två gångerna så det enda som kom var pruttar då hon tog i för att försöka kissa. Haha. Ja man blir så stolt över att sin ettåriga dotter tänker på att mamma inte ska behöva bada i pink. Såååå duktig! ;)

Jaha, annars då...
* Åtta tänder har hon. Den sjunde kom lagom till 1-årsdagen och den andra kom prick en månad efteråt. På var sin sida av framtänderna nere sitter de.
* Somnar oftast vid 19. Vaknar en gång, nån gång mellan 23-01 typ, och vill ha lite välling. Vaknar allt från 07.00 till 09.00. Sover längre om det är helt mörklagt i sovrummet.
* Älskar att pussas. Ibland kör hon pussmaraton, en till mig, en till Patrick, en till mig, en till Patrick....
* Hatar att hålla handen. Kan själv, minsann.
* Är som sagt fullkomligt motorgalen. Fick sin första egna hjuling i veckan och kör helt själv. Går det för sakta gungar hon på och "hjälper till" och då den inte har något motorljud låter hon gärna själv.


Bilder till inlägget kommer sen. Datorn håller på att brinna upp och är segare än en långsam snigel.
Godnatt!

Bröllopstårtor.

Nä vi ska inte gifta oss. Vi ska däremot på bröllop i början på augusti. Gissa vem som åkt på att göra bröllopstårtorna...
Hur i hellskotta kunde jag gå med på det här?? Vet ni hur många jag ska göra då. Jo sex stycken. SEX STYCKEN. Vet ni hur lång tid det tog att göra Mirahs två till hennes födelsedag...? Jo, två dagar. TVÅ DAGAR! Hur tänkte jag nu liksom.
Linda, som ska gifta sig, har vänligt sagt att jag inte behöver känna nån press, hon har inga krav utan tycker bara det är roligt att det är någon hon känner som gör tårtorna. Ingen press. Nä nä. Är ju bara 80 pers som ska glo OCH käka mina tårtor. Ingen press var det ja...

Anledningen till att jag tar upp detta nu är för att det börjar komma över mig vad det är för nått jag har tagit på mig. Paniken börjar ta över min kropp. Tankarna snurrar i huvudet. Jag måste göra ett schema över hur jag ska lägga upp allt. När jag ska göra vad. Handla grejjer. Tänk om jag misslyckas! Vad gör ja då. Köper Ica´s frysta prinsesstårtor och hoppas att de inte märker nån skillnad!? Vet att P inte skulle märka nått iaf... Haha.

Nä dra mig baklänges vad jag börjar få ångest. 80 pers....


Just ja, semester har vi varit på också. Måste skriva om det å.... är mycket nu känner jag.

Ambulansfärd.

När Patrick lade ner skotercrosskarriären trodde jag att de evinnerliga sjukhusbesöken var över. Tji fick jag. Jag råkade ju visst skaffa en dotter med honom. En som tog över stafettpinnen. Jippi.

I fredags var jag, syrran å barnen ute hos mammas karl på Alnö och käkade middag. På vägen hem, vid 23-tiden plockade vi upp Puttrick, som varit på svensexa hela dagen, och for hem. Mirah var vaken mest hela vägen hem och var helt normal på alla sätt och vis. När vi lade över henne i sängen vid 23.30 somnade hon på en gång.

04.15 vaknar vi båda av att Mirah börjar tokgrina, ställer sig upp i sängen, hostar som en hes gammal rökande gubbe och när hon andas väser hon nå så fruktansvärt. Hör på en gång att det är bökigt för henne med andningen så jag kliver upp och värmer lite varmt vatten i vällingflaskan. Sätter henne sedan upp i våran säng och ger henne men märker att hon inte vill ha och bara fortsätter grina och väsa. Ringer då sjukvårdsupplysningen och förklarar läget. Efter att kvinnan lyssnat på Mirah genom telefonen, och inte tycker att det låter nå bra, kopplar hon vidare till en kollega på 112. Den kollegan tycker inte heller att de låter nå bra och kopplar i sin tur vidare igen. Den tredje och sista kvinnan, som även hon lyssnar på Mirahs andning förklarar att hon nu sett till att vi får hjälp.

"Vad menar du med hjälp?", säger jag.

"Jag har skickat en ambulans", säger hon.

Scheisse. Måste ändå säga att jag var jäkligt lugn hela tiden. Tyckte till och med att det kändes onödigt att de skickade en ambulans. Så här i efterhand kan jag förstå varför de gjorde det. Och det kändes ju faktiskt tryggt att vara med kunnigt folk.

Men iaf så virade vi in Mirah i ett täcke och sen satt jag med henne i famnen ute på bron så att hon fick andas in frisk luft medan vi väntade på ambulansen. Skulle tydligen lätta upp lite i luftrören då, och det gjorde det, så länge vi satt ute. Och hon blev även lugnare och höll nästan på att somna i famnen.

När ambulansen sen kom spände de fast mig i britsen och Mirah fick sitta i mitt knä. P hoppade in i framsätet. Sedan fick hon andas in syrgas och nån blandning i den mån det gick på vägen in. Masken var ingen hit om man säger så....

Väl inne på sjukhuset väste hon fortfarande väldigt mycket när hon andades och efter att läkarna lyssnat på henne konstaterade de att hon hade fått krupp. Och även ett lite värre anfall än de normala.

KRUPP

Krupp är en vanlig barnsjukdom som beror på att området nedanför stämbanden blir svullet, oftast på grund av en förkylning. Eftersom luftrören är ganska trånga hos små barn, kan redan en liten svullnad i svalget leda till att luften får svårare att passera.

Symtom

• Skällande hosta.
• Blir hes.
• Får en väsande och ansträngd andning.
• Får svårt att andas.

Jepp, allt stämde in på Mirah. Så först fick hon andas in andrenalin och syrgas. Sedan fick hon flytande Betapred, som dämpar inflammationen och svullnaden, och efter en halvtimme fick hon andas in mer adrenalin och syrgas. När det gått två timmar, då Betapreden nått sin fulla verkan, var hon mycket bättre. Hade ytterst lite väsande kvar men annars var hon helt normal igen, så då fick vi åka hem. Så skönt!
Det värsta är dock att det är ganska så stor sannorlikhet att hon kommer få det igen. Och då ska vi åka in omededelbart igen till sjukhuset. Och inte förrän efter DET kan vi få Betapred utskrivet så att vi kan ge henne själv hemma vid framtida anfall. Jobbigt!

Trodde Mirah skulle bli brunögd, brunhårig och få lockigt hår efter Patrick. Men nä, inget av det fick hon. Däremot ärvde hon förkärleken till sjukhus, och kruppen, som Patrick också tydligen haft när han var liten. Perfekt. Vart gick det snett liksom! haha

Mirah var pigg som en mört efter allt adrenalin och sprang runt i rummet och lekte. Mamman däremot passade på att lägga ner sig skönt i den då lediga sängen. Pappan (som förmodligen inte skulle ha blåst 0,0 efter en heldag med svensexande) fick leka han å. Ja menar, med lite alkohol i kroppen brukar man ju hamna på samma nivå som en 1-åring! ;)

I väntan på skjuts hem (av en uppväckt syster) passade vi på att prova Mirah i sjukhuskorridoren.

Med adrenalinet i kroppen sprang hon i full fart framåt. Att kalla henne mammig eller pappig skulle vara hyffsat fel. Blyg stämmer inte alls in det heller. Jag å Patrick ropade Hej då, då vände hon sig om, vinkade åt oss, och sen fortsatte hon. Då hoppade vi in bakom en vägg för att se om hon skulle vända när hon inte såg oss. Jo men tjena. Tre gånger vände hon sig om, tittade, och sedan fortatte hon bara. Reflekterade inte över att vi var borta ens.

Under pilen skymtar en minimänniska. Där borta i korridoren. Långt där borta.

Men SEN blev det godnatt. Utslagen somnade hon i pappas famn. Mys!

Och en ny nalle från ambulanspersonalen fick följa med hem. Hej Ambjörn!



Semester.

Jepp. Har varit på semester några dagar. Kände att det var onödigt att outa det här på bloggen ifall skurken Evert ville komma och hälsa på under tiden. Men nu är vi hemma igen! :)
Men idag blir det inge längre inlägg än så här. Jag ska "after semestra". Sätta mig ner i solen och dricka gott och bara slappa. Imorrn tar jag tag i livet igen!

Mina fina svarta lådor.

Köket ja... Nä men roligt att man har kämpat i över två veckor, involverat halva Sverige, gjort en slutspurt och gått upp i ledning för att sedan bli diskad tre millimeter från målsnöret. Nä men trevligt Hemnet.

Idag såg jag att de skickat ett mail, på min hotmail, 45 minuter innan de outade de tredjeplacerade bidraget som vinnare. Ett mail där de stog att de försökt kontakta mig via facebook men att de även skickade ett mail till min hotmail. Där det stog att de tvivlade på mina röster. Att flera tusen "likes" kom från en och samma person på ett dygn och att de därför tvivlade på mitt bidrag och ville höra min version.

På min facebooksida finns inte en tillstymmelse till mail, logginlägg eller liknande från någon på Hemnet. Och snyggt att skicka på ens hotmail. Den kollar man ju jävligt ofta.

Sen kanske de hade problem med telefonväxeln och inte kunde ringa en. Eller så var det säkert skitsvårt att hitta mitt mobilnummer på nätet. Ja menar, det finns ju faktiskt TVÅ Marie Huvén i hela Sverige. Vilken skulle de välja liksom.

Jag har iaf svarat bruttan. Återstår att se om man får nå svar...

----------------------------------------------------------------------

Ja men nu till nå helt annat. Är ju fullkomligt kass på att följa upp och visa saker jag påbörjat.

I mitten av Maj visade jag er bilden här under och berättade att jag påbörjat ett nytt projekt...

... massor av kapade bräder.

Dessa målade jag iaf sedan kanterna på...

...för att sedan spika ihop dem med spikpistol.

Och resultatet blev två svarta blomlådor!

Blev hur snyggt som helst och är sååå nöjd!

Så nu återstår det bara att göra fler till resten av huset. Men det får bli nån gång efter semestern, eller nått.