Jag älskar dig!

Tre små ord, som kan betyda så mycket. Och vilket tillfälle hon gjorde det på. Mirah Marie Huvén.
Igår var jag redo för att bege mig till min första arbetsdag på jobbet. Klockan stod på 07.30, Patrick satt och gav Mirah gröt, och jag gav både henne å P en puss, sa "jag älskar dig" till lillan (och jo jag älskar han den stora också men just igår hade jag mer separationsångest från den lilla) och begav mig ut till hallen. Sa "hej då" igen och var redo (eller snarare tvungen) att bege mig. Då kommer det...
"Jag älskar dig!" från den lilla.
"Va!? Visst sa hon "ja älskar dig", frågar jag Patrick!?
"Ja, jag tror det!
Och då kommer det igen, ännu tydligare.
"Jag älskar dig!"

Men dra mig baklänges! Jag älskar dig! Hur är det möjligt!? Och vilken dag hon gjorde det på. Kunde inte känna mig mer älskad av min dotter samtidigt som jag fick någon så enorm ångest över att behöva lämna henne och bege mig till jobbet. Det var liksom som att hon kände på sig att jag behövde några stärkande ord! Ja fy fanken. Tur man hade servetter i bilen så man kunde torka tårarna!

Och jobbet då. Jo så här när man är inne på andra dagen så kan jag meddela att det verkligen känns, ja, sådär.
När man varit med och byggt upp företaget från grunden, med alla rutiner, program och haft koll på ALLT, så känns det heeelt sjukt att nu måsta sitta som ett stort frågetecken och fråga om allt. Det känns lite som att jag känner mig vilse i mitt eget hem. Förut var det ju mig alla frågade om hjälp, nu är det tvärtom. Jäddra skum känsla.
Att dessutom sitta statiskt framför en dator hela dagarna är också ovanligt. Hade glömt hur obekvämt det är att bara sitta. Måste även komma ihåg mina jobbglasögon imorgon, och att börja blinka lite då och då så ögonen inte torkar ihop! :)

Men en rolig grej var ju när jag rensade mailen,  1740 stycken närmare bestämt, och jag ramlade över en mailkonversation mellan mig å Patrick, sådär en månad innan Mirah damp ner.
Kan väl säga att jag verkade ganska så aggressiv sådär i sluttiden av graviditeten, eller ja, då OCKSÅ kanske! ;)

Modigt av karln att fortsätta proppsa på efter mina röda aggresiva stora bokstäver. Modigt.

Undra hur mitt tonläge var när jag kom hem den dagen då jag tydligen lät bli att svara över mailen!? ;)