Livet innan julafton...

Resumé av tiden som gått innan julaftonskvällen...

 

Det har varit kallt. Jefligt kallt dessutom. Grader under -15 strecket är inte OK. Då fryser jag i princip ihjäl. Att jag dessutom inte äger ett endaste par byxor där jag får in ett par långkalsonger under gör ju inte saken bättre. Tur kylan bara varade i typ en vecka.

 

Mirah har haft pepparkaksbak på dagis med tillhörande fika för nära och kära. Då Patrick hade jour fick jag å Mirah mysa på själva där. Och baka det gillar hon minsann. Jäddrar vad hon kör med kaveln!

 

Kusinmys framför julkalendern. Levis och Noel ville titta på julkalendern på datorn och då kommer lillan med sin stol och parkerar mitt framför skärmen så grabbarna fick maka ut sig så det skulle se något. Lillchefen vettu! ;)

Mirah har varit heeelt galen i Greveholms slott. Två gånger har hon vänt sig om och hyssjat åt mig när jag råkat hosta eller prata under kalendern. Som sagt, lillchefen i huset...

 

Jag och "Bettan" har bakat och försökt oss på julgodis. Saffransbullarna lyckades vi med båda samt Anna med sina Mozartkulor. (eller va de nu hette)

Själv slutade mitt julgodis i soporna. Mintkyssarna misslyckade jag med trots två försök. Pannan flög med en jäddra fart rakt ner i hon och svordomarna avlöste varandra. Helvetes jefla skit tänkte jag och gav mig på det lättaste av lättaste i julgodisväg. Rispuffar med smält choklad. (syns längst ner till höger på bilden)

Men. Rispuffshelvetet hamnade även dom i soporna. För SJÄLVKLART lyckade jag få en choklad som vägrade stelna efter uppvärmningen! Tack och hej julgodisbak och påminnelse till mig själv är att köpa färdigt godis nästa år!

Tur vinet smakade gott iaf! :D

  

Efter alla turer och julbestyr blir man lätt vimsig. Finn ett fel i kylskåpet...

Efter att ha letat ihjäl mig en hel dag hittade jag dem äntligen. Då säger han jag bor med: Jasså, var det där tamponger? Jag trodde det var en ostförpackning jag!

Humle och dumle...

 

Donne E Vino-sällskapet har träffats igen. Denna gång hos Linda ute på Alnö.

Fyra goda viner smakades som vanligt av, underbar middag och superhärligt gäng! Älskar verkligen stunderna med vinprovningstjejerna!

 

"Bettan" luktar och smakar.

 

Underbart god middag! Någon slags chevrétoast till förrät och fisksoppa till varmrätt.

 

Och en pepparkakspannacotta (tror jag det var) till efterrätt. Linda kan hon!

Till höger har vi kvällens värd Linda Attini och systeryster.

 

Mirah har letat julklappar i leksakskataloger. Hon har fått dille på att läsa tidningar och böcker. Då och då hittar man henne i ett hörn, i soffan, mitt på golvet med en tidning eller bok i händer och bläddrar, fram å tillbaka, fram å tillbaka.

Luciafirande med dagis. Trots vab hela veckan med en febrig, snorig och dunderhostig Mirah så slapp hon febern precis till luciakvällen så att hon kunde åka och lussa på Sion med sin avdelning.

Dagen efter var febern tillbaka. Tror någon verkligen ville åka på luciafirandet! ;)

 

 

 Mirah fick vara en liten tomtemor i år. Världens sötaste tomtemor dessutom.

 

Efter lussandet bjöds alla på tomtegröt och fika.

Även mamman passade på att vara lite julig dagen till ära! ;)

 

Julbord på Vin & Matfabriken, med jobbet, har vi även hunnit med. Respektive fick som vanligt hänga på dom också. Mycket trevligt och supergod mat!

 

 

Patrick, min kollega Jocke och hans Angelica. Öl, vin, snaps och drinkar hann rinna ner innan vi avslutade kvällen ner på Oscar!

 

Sjukt mycket snö hann det sedan komma under natten. Närmare bestämt en halv meter!

Det var lite att skotta om man säger så!

 

Mirah både älskar och hatar snön. Roligt som tusan att leka i men det är ju så bökigt med dessa vantar och snöklumpar som man snubblar på!

 

Snöbollskrig! Typ. 

 

Årets julgransinhandling gick smidigare än någonsin. Första granen jag tog i köpte vi. Min sambo Grinchen kunde inte bli lyckligare över detta. Dock höll han i sin tradition att hålla händerna i fickorna, muttra lite granna och självklart ta den lättaste delen på granen när vi skulle bära ut den. Han är bra charmig karln min.

Väl hemma visade det sig att vi köpt en både för hög gran och kanske stans bredaste. Så kan det gå när man skyndar fram ett beslut...

Självklart var det husfrun som fick ta tag i kapandet ute i kylan medan Grinchen stod inannför i värmen och dokumenterade. Är det inte kärlek så säg!

 

Sen har Mirah bestämt sig för att flytta hemifrån. En dag hittade jag henne här i trappen med stövlarna påtagna och med bestämda rörelser pekandes på sin ryggsäck. Efter att jag hjälp henne på med ryggsäcken gick hon och plockade upp sina vantar och....

 

... vinkade sedan och ropade "hej då" till pappa som stog i tvättstugan...

Sötaste lilla gosproppen vettu!!

Första advent.

Lite av första advent i Speckstahuset.

 Självklart serverades tomtegröt till frukost. Nam nam sa Mirah.

Tyvärr var pappsen ute på jourjobb så jag å Mirihs fick fika och mysa själva.

 

Första adventsljuset tändes och julmusik dånade ur högtalarna.

En av granarna, som jag plockade för någon vecka sedan, står uppställd i vardagsrumsfönstret bredvid en av mina stora ljuslyktor.

Vädret ute var strålande och vyn från köksbordet var magisk!

Solen lyste upp så att vattnet blev alldeles blått och det låg ett snötäcke så lång ögat kunde nå.

Ä.L.S.K.A.R våra panoramafönster mot vattnet och allt julpynt man tagit fram.

Snart dags att köpa och pynta granen!! :D

Första advent, snö och helgen i bilder.

Helgen har varit väldigt innehållsrik. Och fruktansvärt trevlig! Det har varit adventspyntning, glögg å gluwein, julbord, en halv meter snö, skottning, julmarknad, middag hos vänner och bakning. Ja jäklar vad vi har hunnit med...

Agerade elektriker i fredags då julstjärnorna behövde nya kontakter. Känns alltid kymigt att grejja med elektriska attiraljer. Får väl se om det börjar fräsa i kontakten framöver eller ej... ;)

Vid sextiden i fredags kom Helen å Henka och Anna å Fredde hit på lite förglögg och gluwein innan vi begav oss mot Smedjan och deras julbord! Tyvärr har ju Patrick jour och fick jourjobb preciiis när vi skulle bege oss så han missade alltihopa! :( Även Fredde fick dra iväg en sväng då han köpt en bil och var tvungen att hämta den. Grabbar vettu...

"Bettan", Hellen och Henka med den obligatoriska snapsen. Och jämarns vilken god snaps vi köpte! Hallands fläder! Rekommenderar starkt! Smakade som saft och äckelminsgrimaserna man brukar få när man tagit en hojt var som bortblåsta!

Och för första gången åt vi sakta, njöt av maten och den goda drycken, och var faktiskt så där lagomt mätt när vi for hem närmare midnatt. Otroligt mysigt ställe att äta julbord på och självklart var det ju supergott också! Dock hade jag velat ha fler sillsorter då jag ääälskar sill på julbordet! :)

Morgonen efter vaknar vi till ett vinterlandskap utan dess like! En halv meter snö på ett dygn! Galet! Fick knappt upp ytterdörren för all snö. Så då jäklar blev det till att skotta, å skotta, å skotta, å skotta. Men gud så underbart det är!!

Mirah var dock inte så road till en början. Då det blåste ganska mycket och snöade så hade hon svårt att titta och var ovan att fumla omkring i djupa snödrivor! :)

På lördagseftermiddagen for vi upp till Böloms Julmarknad och träffade tomten. Mirah var dock måttligt intresserad av en gubbe med skägg och sprang istället tillbaka till de snälla tanterna som bjöd på pepparkakor! ;)

Väl hemma igen fortsatte skottningen och NU vägrade Mirah gå in. Hon skulle promt  vara ute och "hjälpte" pappa med skottningen tills hon var alldeles kall om händer och fötter!

Efter det drog vi iväg på god och supertrevlig middag på Sjövägen! Vi och våra "grannar" på Specksta, Anna, Daniel och Svante blev bortskämda av Helen å Henka där på kvällen. Mycket, mycket trevligt!

I söndags bajsade man själv på toaletten för första gången!!

(har fått ut en harlort förut å men nu var det på riktigt) Två gånger fick vi springa och provbajsa då hon deklarerat "baiijs" och andra gången då kom det!

Så här ser det ut när man funderar på vad man ska göra och när man tar i...

Självklart nördade mamman ur totalt av eufori. Filmade, blev överlycklig och berömde ihjäl henne och filmade tillomed bajset. Scheisse...

Sen var vi ute en kort minisejour på söndagen. Men med en temp på -14 grader så behövs det rejäla vantar. Och när man har små händer med tjocka vantar på sig så är det inte heeelt lätt att greppa saker och ting. Huga! Fick ont i hjärtat när jag såg hur hon försökte och kämpade med att hiva upp snö med spaden ner i hinken.Men tillslut kastade hon iväg skiten i frustration och vi gick in igen. Ett bra beslut.

Då blev bullbak istället. Saffransbullar med madelmassa och vaniljsocker. Mmmm.

Bullmamma var det här! ;)

Och självklart har vi myyyyst! Mirahs gosfas håller i sig och kommer ofta upp till en i soffan och gosar ner sig, ger en spontanpussar och kramar!!

Jag är så kär så jag inte vart vart jag ska ta vägen!!

OM....

OM jag hade hur mycket tid som helst i världen.
OM jag hade hur mycket pengar som helst i världen. (eller iaf fleeeera tusenlappar till i månaden)
OM jag var världsbäst och kunde göra allt på egen hand.
OM jag hade allt material och kunskap här och nu.

DÅ skulle jag ta tag i mina tavelprojekt.
DÅ skulle jag gjuta några möbler och inredningsdetaljer jag har i huvudet.
DÅ skulle jag ta tag i mina stenrabatter jag vill ha ute.
DÅ skulle jag ta tag i Mirahs rum och bygga till, måla, platsbygga och inreda.

Ja tänk OM....

Kvällsjobb...

Det värsta med att jobba sent på onsdagskvällar (som ikväll blev till 23.00) är att man blir så förbaskat, hiskeligt trött på morgonen dagen efter. Dessutom är det så förbannat svårt att varva ner och somna när man väl kommer hem. Att jag dessutom, näst intill, alltid är kall och frusen som en igloo gör ju inte saken bättre. Trots duntäcke, filt, tjocksockar och tshirt så tar det evigheter att få mig varm!
Men sen har vi ju även bilresan. Idag åkte jag golfen. Gammelskitgolfen. Inte min favvobil om man säger så. Lyset kan man i princip kalla obefintligt, vindrutetorkarna torkar typ bara knappt förarsidan, insidan får man dock torka fri från imma förhand, och den saknar ju självklart min älskade fyrhjulsdrift.
Måste dock ge den pluspoäng för den otroliga värmen den kan skapa, snabbt dessutom. Men trots pluspoängen är den en jäddra skitbil när det är ett regnigt mörkt Novemberlandskap med underkylt regn man ska köra i.
Men. Nu är jag hemma. Har varvat ner. Och börjat tina upp.
Och varsågod, jag bjuder på detta intressanta givande inlägg idag.
Godnatt!

Fin och klar sikt ikväll. Verkligen.

Julfrossa!

Har sagt det förr och säger det igen. JAG. ÄLSKAR. JULEN!!
Älskar tiden innan då man får julpynta, tända massa ljus och bona om hemma. Och sen granen, när man fått hem granen och får klä den. Halleluja!
I helgen var ja iaf ut i skogen och traska på för att leta material till mitt julpynt. Medan jägarna ägnar sig åt att jaga älgar och björnar så ägnar jag mig åt att jaga miniatyrgranar. Mina objekt är mer lätthittade och håller sig lugna och stilla. Det gillar vi. Dessutom fick ja känna mig stark då jag lyckades dra upp dem med mina bara händer, med rötter och allt, ur jorden.
Dock höll jag mig ständigt nära vägen och bilen IFALL det skulle komma en björn, som vaknat ur sitt ide, som känt lukten av just mig och som skulle råka vara aggressiv och vilja äta upp mig. IFALL det skulle hända så skulle jag ha hunnit till bilen. Behöver ja säga att jag är hyperrädd för björnar!? ;D
Efter det har jag iaf börjat pynta hemma. Och jiiiiisus hur det ser ut nu. BOMBNEDSLAG. Blir ofta så när jag håller på, på nått konstigt sätt. Jag flyttar liksom runt, ändrar, provar och tillslut blir det totalt kaos med blommor överallt, mossa fulla golvet, kvistar till höger och vänster och glitter fulla mig och möblerna... Jaja, nån gång blir det nog klart. Lagomt till julafton kanske!? 

 

Många granar finns det. Men när man är perfektionist tar det evigheter att leta granar. Evigheter.

 

 

En gran på plats i hemmet. Mer bilder när jag pyntat klart, kanske.

 

Men man hinner ju även med lite kvalitetstid mellan pyntandet.

Mirah har kommit in i nån fas då hon blivit mer gosig och pussig och kommer spontant och vill ge en pussar eller komma upp i famnen och krama om en. INTE mig emot!

Hon har ju som sagt rätt stabila lår, dotra min. Nog för att jag har ganska små händer men jämfört med hennes lår... hehe.

ANNAT:

* Mirah var ju hemma hela förra veckan med mamma för att kurera sig ordentligt och bygga upp lite immunförsvar igen. Igår när jag hämtade henne på dagis berättade personalen att en av hennes dagiskompisar tokpjukat lagomt till lunchsovningen, och att det går magsjuka på en annan avdelning. Kul. Håller tummarna hårt nu att hon klarar sig denna gång!!

* I söndags körde jag förresten ett Step Intervall-pass. Ikväll blir det MRL igen. Jämarns, nu är man på G!! ;p

* I lördagsmorse gjorde hon. Vaknade, skrek efter lite uppmärksamhet, och i brist på åhörare tog hon saken i egna händer och hoppade över spjälsängen rakt ner i våran säng. Kröp upp på mig och tittade mig i ansiktet, såg så där sjukt glad och mallig ut och säger: "Heeeeej! Gomojon!"
Jaha. Är det koppel nästa nu då eller!? ;)
Som tur är somnar hon om i våran säng och sover faktiskt längre än förut. Så jag ska inte klaga. Det är faktiskt riktigt mysigt!

Friskluft!

Strålande sol idag. Va gör vi. Jo vi kokade ihop lite varm choklad, bredde ostmackor, tog fram pepparkaksburken och packade ner allt i en ryggsäck. Sen klädde vi på oss, tog fram hjulingen och begav oss ut i skogen på en liten utflykt!
På berget ovanför Lucksta stannade vi sen och myste på och fikade. Fy sjuttsingen så härligt vi hade det! Finns det nå bättre än att fika ute i den friska luften!?? Mirah älskade att gå omkring med sin macka, ramla lite grann, och tillslut äta en macka innehållande mer jord än messmör! ;)

Imorrn däremot... då ska jag börja julpynta!!! ÄNTLIGEN!!

Patrick: "Mirah, sätt dig ner när du äter."

Mirah: "Schssssss!"

Liten bestämmer.

Men sen var det ju ganska mysigt att sitta ibland också.

Hjälmen fick hon behålla på så hon kunde spatsera fritt bland stenar och stubbar :)

Förresten...

... tränade ju faktiskt i tisdags. Mage Rumpa Lår. Idag kan jag inte röra mig. Ser ut som en stelopererad 90-åring som skitit på sig. Låren bär mig inte, trapporna till kontoret är ett helvete, och har jag väl satt mig på kontorsstolen tar jag mig knappt upp. Fick mess av Anna (som följde med för första gången i tisdags) att hon inte klarade av att sätta sig på skithusstolen längre. Skönt att veta att jag inte är ensam i mitt lidande...

Tidningskoma

Torsdagseftermiddag. Tidningsskickningsdag. Och jag befinner mig i en sorts paltkoma. Eller tidningskoma rättare sagt. Varje torsdag är det samma sak. Ibland värre, ibland mindre. Idag är det värre.
Annonser som aldrig ville bli godkända, annonsörer man inte fick tag på, sidor som skulle redigeras och korras in i det sista, pdf:er som jävlades på väg till tryckeriet, sidor som skulle godkännas hos tryckeriet och en klocka som tickade allt snabbare mot deadline. P.A.N.I.K.
Med en halvtimmes extra tidsfrist från tryckeriet kunde jag tillslut godkänna den sista sidan strax efter 12.00. Dock med hjärtat i halsgropen och jefligt svettiga armhålor. Phju!
Efter en lång lunch med nedvarvning så hamnar man nu automatiskt i koma. När man liksom slappnar av igen. Sjukt omöjligt att känna sig produktiv. Då känns det bra att ta tag i lite radioreklamsroddande som mer kräver skarpa öron än en skarp hjärna ;) Tuuur att det är helg ikväll både för mig å Patrick!!

 

Alla sidor grönade och godkända hos tryckeriet! För en som inte varit med om stressen inför tidningsskick och deadline har missat nått!

En gång hade vi en praktikant hos oss. Han fick vara med på en RIKTIG jävulspanikskickning. När sista sidan var godkänd tittade vi alla upp och fick se karlstackarn stå intrykt i ett hörn med en blick som såg ut som att han sett ett spöke. Dagen efter kom han och hämtade sina innetofflor sen såg vi aldrig röken av honom mer. Lillstackarn. :)

 

Och så slänger ja väl in en liten bild på hur lillgumman såg ut igårkväll när jag kom hem från jobbet.

Är svårt att låta bli att äta upp na! Och speciellt på morgonen när hon ligger och myser i sängen med en och hon kommer och gosar, tittar en i ögon och säger glatt "omojjon" (godmorgon) och sen fortsätter hon trycka gokinderna mot ansiktet mitt eller så smeker hon mina kinder med lillhanden. DÅ skulle jag kunna ligga kvar i sängen en hel evighet!

Skitmånad.

Ja det har det verkligen varit. Eller ja typ två skitmånader. Sedan Mirah började på dagis så har jag vabbat MINST en vecka varje månad. Har inte hon varit sjuk så har jag varit sjuk eller Patrick varit sjuk. Sjuk. Sjuk. Sjuk. Har hon inte haft förkylning och feber så har hon åkt på magsjuka, två gånger om, och när hon inte haft magsjuka då har hon haft slemhosta och feber och åkt på krupp igen. Och så kommer det där nedrans lönsespecet som visar alldeles för få kronor. Har ju inte riktigt landat i att jag gått ner till 80% OCKSÅ och räknar liksom med en vanlig lön. Mucho dumto.
OCH lite pengar på kontot med ett hus som ska färdigställas, en ny vintergarderob som ska inhandlas till Mirah och mig själv går ju inte riktigt ihop. Detta resulterar i en mycket grinig, lättirriterad mamma/sambo. Jag som brukar älska hösten har verkligen haft en dipp i år!
Nä lite julpynt på det här så blir jag nog på bra humör igen till december! ;)

Slänger in en liten bildkavalkad från Insta som visar lite va vi hållt på med den senaste tiden!

  

Plockat lite trattisar. Mirah trampade dock mest på dem så det gällde att vara snabb.

Och sjukstugan då....

 

Smyckesparty hos mammsen resulterade i två nya ringar till mig. Efter som han ja bor med aldrig får fingrarna ur så fick ja ta och köpa mig en egen ring med namnet hans på. Segjäkla propp.

Och så har det ju blitt några turer med hjulingen då såklart.

 

Jo just. Har ju blivit medlurad (väljer att se det så, hehe) av Therese Östberg på att åka tjejvasan i februari. Hur faen tänkte ja där liksom. Tyckte ju det va skittråkigt att åka längd ifjol!? Men men, nu är vi sex tjejer som ska ta oss ann uppgiften och jag har ju iaf fått en morot för att sätta igång att träna. Scheisseeee!

Och så brukar vi köra lite inomhusrally i läragå-vagnen. Behöver väl knappast berätta att Mirah är fartgalen?

 

Lediga fredagar är verkligen "the shit"! Helgen blir sååå mycket längre och det blir verkligen kvalitetstid med Mirihs. Att Patrick dessutom är ledig typ varannan fredag skadar ju verkligen inte heller! Så nu för tiden är det torsdagskvällsmys som gäller i Speckstahuset!

 

Vi har storhandlat. S.N.A.R.K. Tyckte Mirah också.

Och så har vi varit på supertrevlig middag hos Jeanette och Andreas med många goda tillbehör! ;)

 

Jag har införskaffat mig en ny leksak. Den har i princip etsat sig fast i handen min nu.

Och så håller vi på att elda gärnet hemma.Vi har blivit skadade. Vi eldar och tänder ljus och myser till det så på kvällarna så när vi ska gå upp och lägga oss tycker vi det känns svinkallt i sovrummet när det bara är 20° där. Vansinne! Men ack så skönt! ;)

 

Mirah bara utvecklas och utvecklas. Tiden går verkligen alldeles för fort!

Nu märker man hur hon härmar oss och leker på ett annat sätt. Som att prova pappas skämtglasögon och skratta läppen av sig när man ser sig själv i spegeln. 

 

Och så var det ju dags igen då för kruppen att göra sig påmind.

Efter flera dagar med väldig hosta och slemmig i bröstet så kom andningssvårigheterna och den skällande hostan i söndagskväll. Så då var det bara att bege sig in till primärvårdsjouren för lite Betapred. Suck. Och inget får man med sig hem heller. Förståeligt på ett sätt då det är kortison men händer det en gång till tänker ja kräva att få med mig nått hem! Att slita upp Mirah varje gång känns ju inge vidare värst roligt. Dock är hon väldigt bra på att hålla humöret uppe ändå. Med händerna och fingrarna uppe i luften rockade hon gärnet hela vägen in till stan i söndagsnatt. :D

Men igår och idag har dock Mirah fått vara hos "mormorsdagiset", när vi jobbat, och haft det gott för att krya på sig. Men imorrn väntar dagis igen!