Helgen!

Lördagen började på bästa tänkbara sätt. Med årets skrattattack..er.

På morgonen när vi satt i soffan satt jag å käkade lite av de kvarvarande dillchipsen sen gårdagen. Eftersom jag vet att Mirah älskar dillchips så fick hon ett eget som hon sög bort all dill på. Därefter la jag det blöta och halvslemmiga chipset brevid skålen.

Tio minuter senare, när jag står i köket, kommer en grimascherande tuggande Patrick och frågar vad tusan jag gjort med chipset som låg brevid skålen... Men fattar ni skrattattacken! Jag skrattade så tårarna sprutade!! Och frågan är ju fortfarande: Varför stoppar man överhuvud taget ett chips i munnen som ligger BREVID skålen!? Är iaf skadeglädje när den är som bäst...

En timme senare, när vi ätit frukost, tar Mirah i så hon nästan sprängs och bajsblöjan är ett faktum. Vi dealar om vem som ska byta och vem som ska plocka undan hela frukosten. Jag förhandlar till mig frukosten och Patrick får skiten. Efter en minut förstår jag att att jag dragit vinstlotten och att dagens andra skrattattack är ett faktum.

En Patrick med panik och en bebis med skit över hela ryggen, skötbordet och självklart även på armen som hon la i skiten. Tro mig, det har aldrig varit så lättsamt att plocka undan en frukost! ;)

På eftermiddagen sen kom Hellen, Henka och Noel hit för att grilla lite hamburgare till lunch i det strålande vädret. På kvällen skulle vi premiärgrilla, med kött och majskolvar och hela kittet. Blev dock så mätt på burgarna att kvällens middag blev vin, chips och godis. En inte allt för ovanlig företeelse när vi umgås.
Mirah och Noel hängde med varandra som vanligt. Mirah ville åka snålskjuts med Noel men då han hade fullt upp att leka med sakerna på brickan tog hon då och då saken i egna händer, klev ner från stolen, sköt på honom och Noel hamnade ute i hallen. Sen lämnade hon honom där och gick tillbaka till oss. Schysst kompis! 

På söndags var det samma kanonväder som i lördags så då tog vi gårdagsmiddagen-som-inte-blev-av och tog den som lunch istället. Mumma!

Ante och Susanna kom också förbi å myste å grillade med oss!

Mirah isbjörn provar att åka pulka, andra dagen i rad. Men njä, inget för henne än. Ser mest skräckslagen ut när hon åker och när man stannar så börjar hon grina. Men skam den som ger sig! ;)

Efter lite flygning blev man glad igen och pulkaturen var bortglömd!

-------------------------------------------------

Jo just. Premiäråkte på mina nya skidor på söndagsmorgonen. Ville inte. Var dimmigt, grått och trisst på morgonen. Men P gav sig inte, "Vi ska åka, så är det bara!". Han gick till och med och plockade fram kläder åt mig.

Väl på sjön (Rännösjön) kändes det bra i några få hundra meter. Sen var jag iskall om mina fingrar och mina lungor var iskalla efter allt flåsande. Jag gnydde som en 6-åring och ville åka hem. Men nä, runt hela sjön skulle vi, 5 km. Tog några hundra pauser, försökte få till nån teknik som jag sedan bojkottade och ville gena sista biten. Nä, jag tyckte faktiskt inte att det var sådär "fantastiskt roligt" som skidentusiasterna säger. Men det kanske kommer, kanske. Ska nog upp till pappsen i Hullis imorrn iaf och prova att åka igen med plastismorsan. Förhoppningsvis kanske det så småningom iaf blir mindre tråkigt! ;)