Magsjuka in da house...

Ja dra åt fanders. Magsjukan har hittat till Speckstahuset och smittat ner den lilla och den manlige. Än så länge har jag klarat mig, konstigt nog, med tanke på att jag blivit nerspydd TRE gånger.

Det började igår. Mirah skulle PROMT krypa till mig när vi alla satt i soffan. Kaxig som man är var man ju tvungen att kommentera att mamma minsann är bäst. Tre sekunder senare hade Mirah levererat havregrynsgröt över oss båda. Jag måste verkligen lära mig att knipa käft...

Dusch för oss båda, lite vätskeersättning, en till liten spya och sedan en utmattad liten dam som ville sova hos mammsen i soffan. På eftermiddagen var liten som vanligt igen, pigg och glad, men aningen skitnödig ;) Åt gröt både till middag och kvällsfika och fick behålla det och natten var som vilken vanlig natt som helst.

I morse däremot var Patrick risig och har hälsat på herr Toalett ett antal gånger. Mirah har fortsatt att vara glad men skitit som ett rinnande vattenfall och lämnat avtryck både här och där.

Jag, som varit och är (hittills) pigg som en mört har idag spenderat dagen med att torka bajs av och från den lilla i oändlighet, bytt miljoner blöjor, tvättat Mount Everestberget av nerskitna och nerspydda kläder, steriliserat (kokat saker), vädrat hundra gånger, servat den store med allt från spyhink till vattenglas till en speciell yoghurt på Ica och samtidigt försökt att underhålla den lilla däremellan. Gaaaa vad jag är spyless på denna magsjuka!!

OCH när jag trodde att den lilla var så gott som tillfrisknad kaskadspyr hon ner hela mig, sig och hela soffan nu ikväll. Och jag som trodde jag tvättat den sista maskinen tvätt för idag... Om karma existerar måste jag verkligen ha gjort nått jävligt i mitt förra liv. Nedrans också...

När lillan sedan bajsar ner sin hundrasjuttielfte blöja vill jag bara grina. "SNÄÄÄÄÄLLA Patrick, jag orkar inte byta eeeeeen till!!! Kan du inte byta nu??"

"Byter jag nu så spyr jag..." får jag till svar av en likblek sambo.

Orka.

En trött liten sötnos som ville sova hos mammsen. Tur hon har lite hull att ta av.

Behöver jag säga att jag är en gnutta (läs enormt) uttråkad efter två dagar i karantän här hemma!? Och det är ju inte den sista...