Övernattning på hospitalet...

Ja förra veckan blev inte riktigt som jag tänkt mig. Då Patrick skulle vara borta tis-tors så hade ju jag planerat in att hälsa på mina familjemedlemmar både här och där. MEN Mirah spydde typ två gånger i timmen hela natten mot tisdagen, fick diarré mot morgonkvisten och fortsatte sedan att spy så fort hon fick något i magen. Vid åtta på tisdagsmorgonen kontaktade jag sjukvårdsupplysningen och hörde om de hade nått tips då Mirah bara blev hängigare och hängigare och slöare och slöare. Den otroligt omtänksamma sköterskan i telefonen tyckte att jag skulle försöka ge 1 tsk vätskeersättning var femte minut för att se om magen klarade av den lilla mängden åtminstone och manade själv på att hon skulle få ringa upp mig efter klockan tio för att höra hur det gått. (inte ofta de är sååå omtänksamma på sjukvårdsupplysningen kan jag ju säga....)
Men femminutersmatningen var för jäves. Allt kom upp och istället blev det så att Mirah spydde flera gånger i timmen, och eftersom det inte fanns just nått att spy så fick hon även spy galla, precis som under natten.
När då sjuksköterskan ringde upp mig strax före halv elva och hörde hur det gått och hur Mirah mådde så tyckte hon att jag skulle kontakta vårdcentralen och sedan åka in på Barnkliniken för att få dropp på henne.
Sagt och gjort, ringde vårdcentralen, och även de uppmanade mig att åka in på Barnkliniken. Kul!
Och här hemma satt jag själv då Patrick efter mycket velande och efter ett gemensamt beslut givit sig iväg på utbildningen i Stockholm! SUCK!
Packade ihop massa extra kläder till både mig å Mirah i skötväskan och begav mig in mot sjukhuset. OCH efter några timmar med fortsatta spyor och några läkarbesök så beslutade de sig för att behålla oss på barnavdelningen så de kunde ha Mirah under observation. Skönt att var bland kunniga människor men ändock... hemma är alltid hemma. Och sjukhus är alltid sjukhus. Äckelpäckellukt!
Dessutom fick vi  även sjukhusets finaste rum. Isoleringsrummet. Men starka order om att vi absolut inte fick lämna rummet för smittorisken, utan var det ngt fick jag trycka på larmknappen och vänta på personal. Tror ni jag tryckte nått på larmknappen eller!!??
"Ursäkta, skulle jag kunna få en filt?", "Mirah skulle vilja ha en kudde.", "Kan jag få bestick till min levererade kalla pizza?", "Mirah behöver mer ersättning.". m.m m.m m.m.....

När så onsdagskvällen kom fick vi ÄNTLIGEN åka hem. OCH vi slapp droppet! Läkaren valde dock att inte skriva ut oss då Mirah KÄNDES piggare men ändå inte fått i sig så mycket vätska så ifall det skulle komma ett bakslag så var det bara för oss att komma in igen. Ack så skönt att vi slapp sätta dropp på henne. Men ack så låååångtråkigt jag haft! Ensam i ett isolerat rum, nerspydda kläder, lakan och golv till höger och vänster, endast kanal 4 på tv:n och en mobiljävel som batteriet dog på redan på tisdagskvällen så det var omöjligt att kommunicera med omvärlden. Dessutom måste jag risa typ tre av fem sköterskor på avdelningen. Mähäiga, oserviceminded och slamsiga.
* En frågade MIG om vad Mirah skulle dricka och hur mycket, samt glömde komma med både kvällsfika, filt och Mirahs kudde.
* En skulle ta blodprov och lyckades bloda ner hela mig och Mirah samtidigt som hon var tvungen att känna på provröret typ fem gånger om hon verkligen satt på locket ordentligt.
* Och en kom in precis när Mirah spytt ner hela mig, sig, golvet och en del av min säng. Utbrister "Oj då, har du nått ombyte?" och går sedan ut från rummet. Fick torka golvet med pappersservetter från toan och dra lakanet åt sidan och lägga en handduk över. Fräscht!

Nä det var väääldigt skönt att komma bort från sjukhuset och åka hem till mamma för övernattning och omhändertagande i onsdags!

Mirah ligger utslagen hemma på tisdagmorgon.

I undersökningsrummet på barnkliniken. Spypåsen ständigt närvarande.

Som tur var hängde mammsen på sjukhuset samma dag så hon kunde vara sällskap en stund på dagen och kvällen.

Efter varje spyattack blev man trött och sov en stund.

Våran fina svit på barnavdelningen. Spjälsängen alias fängelsesängen var direktimporterad från en trendig möbelmässa. Tror de fick med min matchande säng på köpet.

Mirah med sitt första plåster efter blodprovet.

Om man ska hitta nått positivt i att ens barn är sjuk så är det att de blir extremt övergosig och vill vara nära och mysa konstant. INTE mig emot! Här var det sovpaus igen. 

Mirah sover en stund i den mysiga sängen. I hennes furtiofjärde (nu blir Alex stolt över min stavning) ombyte, typ.

Lakanen kommer även de från trendiga möbelmässan. Pastell är ju the shit i sommar!

(Bilderna på Mirah är som vanlig: se men inte röra)

---------------------------------------------------

Status på Mirah just nu är att hon fortfarande är i obalans med magen. Spydde en gång i lördags då det förmodligen blev för mycket mat i magen och en gång i går då hon fick lax med ris. Tror inte hon klarade den matträtten helt enkelt då hon ganska på en gång började hulka. Så just nu är det fortfarande små portioner, lite oftare, som gäller.