tisdag 2 oktober 2012

Första dagisdagen.

17 september. Första dagisdagen för Mirah. Så tillika första sjukanmälningsdagen. Det började bra! ;)
Men Mirah var väldigt hostig och lät rosslig i halsen, som när hon hade krupp, så då tog i det säkra före det osäkra och stannade hemma.
Så första dagisdagen blev istället tisdagen den 18 september. Här kommer dagen i bilder!

Med bestämda steg pinnade hon på mot bilen, stolt med sin nya ryggsäck, och redo för sin första dag på dagis. Ryggsäcken ville hon faktiskt redan ha på sig inne innan vi for!

Nu är det nära. Klockan är 09.30. Dagisfröknarna står och väntar, barnen står och väntar och pappa
öppnar upp grinden till Sörängsbackens förskola.

 Obrydd som hon är gick hon raka vägen till ena sandlådan och började gräva och leka.

Kompisar skaffar man sig fort på dagis!

Mirah gungar med dagisfröken Sigrid.
Här satt hon länge, tyst, och bara tittade på alla barn och ut över gården. Tillslut var hon faktiskt när på att somna där i gungan så då fick hon hoppa ur och gå runt lite mer! :)

En liten del av den stora gården!

Mirahs nya favorit, trampcyklarna. Och man behöver faktiskt inte trampa, det går lika bra att ta sig fram genom att skjuta på med fötterna. Så det så.
(Mamma försökte visa hur man gör men då blev man förbannad.)

Mirah utforskade hela gården. Här klättrade hon upp i tornet. Sigrid hade fullt sjå att hänga på! :)

Kompisar. En ny lekkamrat på gården och barnen var självklart nyfikna på vem den nya krabaten var.

När klockan närmar sig 11.00 går alla in och inväntar lunchen.
Här spanar Mirah in hur det går till när det är sångstund på Kottens avdelning. Men man blir snabbt rastlös och måste leka lite! :)

Lunchdags!
Sörängsbackens förskola är ett kravmärkt dagis och försöker köra allt ekologiskt så gott det går.
Innan varje lunch får barnen själva gå och plocka sallad på ett litet anpassat buffébord. Där finns allt från rivna morötter, oliver, blandsallad, broccoli, vitkål m.m. You name it. Och alla är jätteduktiga på att ta själva och att dessutom äta sallad.

-----------------------------------------------------------

Den första dagen så for vi hem efter lunch. Mycket intryck så första dagen fick bli en kortdag.

Onsdag: Då var det bara jag å Mirah. Åkte dit till 09.30. Provade även på att sova lunch och det gick hur bra som helst. Somnade på typ två röda då Sigrid nattade henne i vagnen. Själv fick man under tiden sitta i en härlig massagefotölj, blir serverad kaffe  och läsa tidningen i lugn å ro. Lyx! Stannade även kvar på eftermiddagsfikat vid 14-14.30. Man tackar ju inte nej till nybakat bröd som alltid serveras då! ;)

Torsdag: Då for vi dit till 08.00. Så att Mirah skulle få äta frukost där. OCH SEN, ja då for jag hem.
När klockan blev 14.30 for jag sedan och hämtade henne igen. Och jisses vad det hade gått bra! Hon hade ätit tre portioner gröt till frukost, två portioner till lunch (samt frukt) och sedan mellisfika. Blivit nattad utan några som helst problem och sovit i 2 1/2h.

Fredag: Eftersom det gått så bra så tog vi mysfrukost hemma och for till dagis vid 09.30 och lämnade. Hämtade sedan vid 15.00. Och samma sak igen, en dag utan några som helst problem!

KORT SAMMANFATTAT:
Efter att nu ha börjat med dagis på allvar så kan vi hittills bara sammanfatta det med ett ord. Succé! Mirah trivs som fisken i vattnet. Man hinner knappt säga "hej då" på morgonen innan hon pinnar iväg, hon äter som en häst, sover som en stock och har hittills inte varit några som helst problem med nattningen vid lunch.
Hon tyr sig till alla dagisfröknar utan några som helst problem och en dag stog till å med några dagiskompisar vid staketet på morgonen och skrek: "Titta, nu kommer Mirah, ja!!" Ja då känns det så himladens jäkla bra!
Att fröknarna dessutom öser lovord över henne och berättar att om alla vore lika lätt att skola in som henne så skulle de ju aldrig ha några problem. Ja då smälter ju mammahjärtat ganska så mycket...

Och ja, gäller ju att passa på att suga åt sig innan hennes trots- och tjurighetshumör har nått dagis. Nånting säger mig att det inte blir samma ljud i skällan då.... ;P

3 kommentarer:

  1. Inte alltid omtyckt bland andra föräldrar att deras hamnar å bild i bloggar...

    SvaraRadera
  2. Just därför, anonym, som jag lagt ett pixelfilter över alla andra barns ansikten...

    SvaraRadera
  3. Vad tråkigt det är när andra människor inte kan glädjas åt andras lycka och framgång. Typiskt Sundsvalls syndrom! Att för en gångs skull kunna strunta i sina egna normer och principer. Det behöver vi träna på. För dom som inte gillar läsningen, sluta med det då och läs Barna Hedenhös istället! Mvh // "ödmjuk norrlänning"

    SvaraRadera